Vem var Edith Södergran egentligen? Hur fångas hennes mångsidiga dikter på scen? I pjäsen Edith! utforskar gruppen Dialogia!-festivaali ry många dimensioner av Södergrans konstnärskap. Den flerspråkiga och tvärkonstnärliga föreställningen är en berättelse om Södergran, och historien förmedlas genom hennes egen konst. Den 6 november bjuder Folktinget på en föreställning av Edith! i Palokunnantalo i Tavastehus.
Pjäsen inleds med en introduktion till Ediths livshistoria, framförd av Södergran-experten Agneta Rahikainen. Sedan intas scenen av dansarna Ada Freund och Johanna Spies, skådespelaren Suvi Blick, vokalisten Pia Freund och musikerna Taina-Maaria Rautasuo och Louna Hosia. Resultatet blir en levande och nyanserad helhetsbild av Södergran och hennes dikter.
Myterna om Edith Södergran
Då Agneta Rahikainen började forska i Edith Södergrans historia för 30 år sedan upptäckte hon att den biografiska litteraturen inte stämde. “Det finns många myter kring Södergran och hennes författarskap. Hon är stämplad som missförstådd, dödssjuk och kärlekslängtande. Varifrån kommer myterna?” Rahikainen fascinerades av Södergrans fotografier, och började med hjälp av dem pussla ihop en ny, mer verklig bild av diktaren.
Rahikainen vill gestalta Södergran som en komplicerad person, och irriterar sig särskilt på att hennes bakgrund förbises. Hon framställs ofta som ett geni som spontant skrev sina dikter, trots att hon egentligen var högt utbildad och mycket målmedveten i sitt konstnärskap. “Det är män som har berättat Södergrans historia. Jag vill lyfta fram hennes feministiska sida och låta henne vara större.” förklarar Rahikainen.
Ediths dikter slutar aldrig att intressera
Trots att Södergrans dikter är över 100 år gamla tilltalar de fortfarande en bred publik. “Hon skriver om människans förhållningssätt till omvärlden, naturen, livet och döden. Poesin kan också läsas som en kommentar till klimatförändringen. Hon kan fullständigt komma in i en modern diskurs, och är älskad av människor i alla åldrar”, konstaterar Rahikainen.
Rahikainen berättar att Södergran var bland de första som skrev dikter med ett tydligt queert tilltal. “Jag är ingen kvinna, jag är ett neutrum” i Vierge Moderne är ett känt exempel, men queer-tematiken framkommer också i många andra av hennes verk. “Det finns ofta en manlig motpart, men mannen skjuts alltid i marginalen och är betydelselös. Systerskapet är viktigare, till exempel är dikten Violetta skymningar en hyllning till kvinnan”, berättar Rahikainen. Det gränsöverskridande queer-temat gestaltas också i föreställningen, både genom dikterna och de två kvinnliga dansarnas dynamik.
Edith! i Tavastehus
Edith Södergran kunde sju språk, och fem av dem används i föreställningen. Svenska och finska dikter varvas med sånger på franska, tyska och karelska. Rahikainen konstaterar att få i publiken kommer att behärska alla språk som talas, men att det inte har så stor betydelse. “Föreställningen kombinerar så många konstformer att man bra hänger med fastän man inte förstår varje ord”.
Rahikainen hoppas att publiken lär sig något nytt om Södergran genom pjäsen, och att de förstår bredden i hennes begåvning. “Vi har fått ett otroligt positivt bemötande. Trots att jag själv varit med i processen då föreställningen skapats börjar jag alltid gråta när jag ser den.” Föreställningen tar publiken på en resa genom Edith Södergrans liv, och musiken lyfter fram olika sinnesstämningar under hennes livsväg. Den 6 november framförs Edith! i Tavastehus, välkommen med!
Länk till evenemanget:
Tavastehus, torsdagen 6 november
Här finns Agneta Rahikainens videohälsning inför evenemanget.
Text: Alva Zilliacus
Bild: Mari Weagelein